Summary

Sagittalplanet kinematisk gånganalys i C57BL/6 möss som utsätts för MOG35-55 inducerad Experimental Autoimmune Encephalomyelitis

Published: November 04, 2017
doi:

Summary

Kinematisk gånganalys i sagittalplanet ger mycket exakt information om hur rörelsen utförs. Vi beskriver tillämpningen av dessa tekniker att identifiera gait underskott för möss som utsätts för autoimmuna-medierad demyelinisering. Dessa metoder kan också användas för att karaktärisera gait underskott för andra musmodeller med nedsatt rörelseförmåga.

Abstract

Kinematisk gånganalys i sagittalplanet har ofta använts för att karakterisera motor underskott i multipel skleros (MS). Vi beskriver tillämpningen av dessa tekniker att identifiera gait underskott i en musmodell av MS, som kallas experimental autoimmune encephalomyelitis (EAE). Förlamning och motor underskott hos möss som utsätts för EAE bedöms vanligtvis använder en klinisk scoring skala. Denna skala ger dock endast ordningstal data som ger lite information om den exakta arten av de motoriska bristerna. EAE sjukdomens svårighetsgrad har också bedömts av rotarod prestanda, vilket ger ett mått på allmän finmotorik samordning. Däremot genererar kinematisk gånganalys av hind lemmen i sagittalplanet mycket exakt information om hur rörligheten är nedsatt. För att utföra den här proceduren placeras reflekterande punkter på ett bakben att upptäcka gemensam rörelse medan musen går på ett löpband. Rörelse analysprogramvara används för att mäta rörelsen av markörer under promenader. Kinematisk gait parametrar härleds sedan från den resulterande data. Vi visar hur parametrarna gångart kan användas för att kvantifiera nedsatt rörelser i höft, knä och fotled lederna i ek. Dessa tekniker kan användas för att bättre förstå sjukdomsmekanismer och identifiera potentiella behandlingar för MS och andra neurodegenerativa sjukdomar som försämrar rörlighet.

Introduction

Gång är en serie av repetitiva rörelser används för att uppnå locomotion. Gait består av steg cykler, som delas in i två faser: fasen hållning, vilket är när foten rör sig bakåt på marken att driva de kroppen framlänges; och swing fasen, där foten är avstängd på marken och rör sig framåt. Störningar av gångart är hallmark funktioner av många neurodegenerativa sjukdomar, till exempel ryggmärgsskada (SCI), multipel skleros (MS), amyotrofisk lateralskleros (ALS), Parkinsons sjukdom (PD) och stroke; prekliniska djurmodeller av dessa sjukdomar sammanfatta ofta deras respektive gait nedskrivningar1. De grundläggande kontrollmekanismerna för förflyttning i möss har varit intensivt studerade2,3. Dessutom finns det musmodeller av många människors neurologiska4. Gånganalys hos möss är därför en attraktiv metod att mäta flera aspekter av motoriska brister som har kända anatomiska korrelat. Studien av gångart i musmodeller kan ge insikter i neuropatologiska baserna av rörelseapparaten underskott i neurodegenerativa sjukdomar och möjliggöra identifiering av potentiella behandlingar.

Några tekniker som har använts för att mäta rörelser hos gnagare inkluderar visuell inspektion (t.ex., Basso mus skala5 och öppet fält test6) och analys av gångart från den ventrala plan7. Mer nyligen, metoder för att mäta sagittalplanet kinematik av bakbenet rörelser har vunnit popularitet eftersom de innehåller mer information om utförandet av rörelsen och följaktligen är mer känsliga för subtila förändringar i gångarten8, 9 , 10 , 11. kinematisk tekniker som utvecklats för att studera bakbenet rörelse i sagittalplanet medan du går på ett löpband9,12 har studerats i samband med SCI, ALS, traumatiska kortikala skador, stroke, och Huntingtons sjukdom8,9,10,11,13,14,15,16. Dessa tekniker har däremot sett begränsad användning i studien av rörelseapparaten underskott för musmodeller av multipel skleros17.

Experimental autoimmune encephalomyelitis (EAE) är den vanligaste musmodellen MS18. De två huvudsakliga metoderna framkalla EAE är via aktiv eller passiv inympning. I aktiva EAE, är möss immuniserats med myelin antigener, orsakar autoreaktiva T cell-medierad neuroinflammation och demyelinisering i ryggmärgen och lillhjärnan. Passiva EAE, däremot, induceras genom att överföra autoreaktiva T celler från en mus med aktiva EAE till en naiv mus19. Som beskrivs på andra ställen, de sjukdomsförlopp och neuropatologi påverkas av det centrala nervsystem (CNS) antigenen och mus Sila20,21,22,23,24 ,25. I EAE experiment injiceras kontroll möss med komplett Freund’s adjuvans (CFA) utan myelin antigenet. EAE kännetecknas av stigande förlamning som börjar med svans svaghet och kan potentiellt innebära frambenen, vilket resulterar i ataxi och förlamning20. Vi har nyligen kännetecknas gait förändringar i C57Bl/6 möss utsätts för myelin oligodendrocyte glykoprotein 35-55 (MOG35-55)-inducerad EAE. Dessa studier har visat gånganalys att vara överlägsen än klassiskt beteendeanalys eftersom avvikelser från normal fotled rörelse är starkt korrelerade med graden av vit substans förlust i ländryggen ryggmärgen av EAE möss26. Styrkan i sambandet mellan vit substans förlust och två andra traditionella beteendemässiga åtgärder (kliniska scoring och rotarod) var däremot mycket svagare26.

Här beskriver vi användningen av kinematisk gånganalys att upptäcka rörelse underskott i sagittalplanet EAE möss gå på ett löpband. Fem reflekterande markörer placerades på en bakbenet att identifiera rörelse av höft, knä och fotled lederna i höghastighetståg videoinspelningar. Rörelse analysprogramvara användes för att extrahera kinematiska data om gemensamma utflykter. Nyttan av dessa tekniker för att kvantifiera rörelse underskott för MOG35-55 modellen av EAE diskuteras. Dessa tekniker är också tillämpliga på studiet av gait underskott i andra musmodeller av neurodegenerativa sjukdomar.

Protocol

detta protokoll överensstämmer med kanadensiska rådet om Animal Care riktlinjer och godkändes av utskottet Dalhousie University på laboratoriedjur. 1. konstruera reflekterande markörer: med hjälp av en handhållen hålslagning, hålslag önskat antal små cirklar från en reflekterande papper. Varje djur kräver 5 markörer för en enda inspelning; två stora och tre små markörer. Med fina sax, göra ett rakt snitt som sträcker sig från omkretsen till mitten av…

Representative Results

Figur 1 är en schematisk representation av det förfarande som används för kinematisk gånganalys. Första, reflekterande markörer är gjort och placeras på en mus vid 5 anatomiska poäng. Gait registreras sedan när musen går på ett löpband. Rörelse analysprogramvara används för att extrahera kinematiska data för efterföljande analys. Figur 2A -C representerar steg cykeln av en kontroll CFA mus för höf…

Discussion

I möss med EAE, de två vanligaste metoderna att mäta motoriska brister är kliniska scoring och falla latens från en rotarod27,28. Dessa tekniker har flera begränsningar. Även bekvämt och utbredda, begränsas kliniska scoring av framställning endast ordinal nivå data, vilket innebär att omfattningen av skillnaderna mellan klinisk score inte är kända. Kliniska scoring lider också av att inte kunna ge exakt information om vilken typ av motor underskott…

Disclosures

The authors have nothing to disclose.

Acknowledgements

Vi skulle vilja erkänna Sid Chedrawe för hans teknisk hjälp med filmning. Detta arbete stöds av finansiering från MS Society of Canada (EGID 2983).

Materials

Camera Nikon Nikon D750 Used to film the video
Reflective tape B&L Engineering MKR-Tape-2
Fine scissors Fine Science Tools 15023-10
Forceps Fine Science Tools 11252-20
Glue gun Craftsmart E231647
scalpel handle #4 Roboz R5-9884
Scalpel Blade No.10 Feather 2020-12
C57BL/6 mice Charles River Laboratories
Anesthetic machine EZ Anesthesia EZ-AF9000 Auto Flow System
Recirculating water heating blanket Androit HTP-1500
topical eye lubricant Refresh DIN00210889
Shaver Oster 78997-010
High speed camera Fastec Fastec IL3-100
High power light Smith Victor Corporation Model 700 SG (600 Watt quartz light, 120 Volts)
Light Stand Promaster LS1
Treadmill Custom built at the Zoological Institute, University of Cologne
Microsoft Excel 2016 Microsoft Version 2016
KinemaJ Nicolas Stifani This is a script generated for use with ImageJ
KinemaR Nicolas Stifani This is a script generated for use with Rstudio
Vicon Motus Vicon Motus Version 9.00
GraphPad Prism GraphPad Version 6.00

References

  1. Giladi, N., Horak, F. B., Hausdorff, J. M. Classification of gait disturbances: distinguishing between continuous and episodic changes. Mov Disord. 28 (11), 1469-1473 (2013).
  2. Kiehn, O. Decoding the organization of spinal circuits that control locomotion. Nat Rev Neurosci. 17 (4), 224-238 (2016).
  3. Akay, T., Tourtellotte, W. G., Arber, S., Jessell, T. M. Degradation of mouse locomotor pattern in the absence of proprioceptive sensory feedback. Proc Natl Acad Sci U S A. 111 (47), 16877-16882 (2014).
  4. Hafezparast, M., Ahmad-Annuar, A., Wood, N. W., Tabrizi, S. J., Fisher, E. M. Mouse models for neurological disease. Lancet Neurol. 1 (4), 215-224 (2002).
  5. Basso, D. M., et al. Basso Mouse Scale for locomotion detects differences in recovery after spinal cord injury in five common mouse strains. J Neurotrauma. 23 (5), 635-659 (2006).
  6. Tatem, K. S., et al. Behavioral and locomotor measurements using an open field activity monitoring system for skeletal muscle diseases. J Vis Exp. (91), e51785 (2014).
  7. Hetze, S., Romer, C., Teufelhart, C., Meisel, A., Engel, O. Gait analysis as a method for assessing neurological outcome in a mouse model of stroke. J Neurosci Methods. 206 (1), 7-14 (2012).
  8. Preisig, D. F., et al. High-speed video gait analysis reveals early and characteristic locomotor phenotypes in mouse models of neurodegenerative movement disorders. Behav Brain Res. 311, 340-353 (2016).
  9. Leblond, H., L’Esperance, M., Orsal, D., Rossignol, S. Treadmill locomotion in the intact and spinal mouse. J Neurosci. 23 (36), 11411-11419 (2003).
  10. Ueno, M., Yamashita, T. Kinematic analyses reveal impaired locomotion following injury of the motor cortex in mice. Exp Neurol. 230 (2), 280-290 (2011).
  11. Zorner, B., et al. Profiling locomotor recovery: comprehensive quantification of impairments after CNS damage in rodents. Nat Methods. 7 (9), 701-708 (2010).
  12. Pearson, K. G., Acharya, H., Fouad, K. A new electrode configuration for recording electromyographic activity in behaving mice. J Neurosci Methods. 148 (1), 36-42 (2005).
  13. Balkaya, M., Krober, J. M., Rex, A., Endres, M. Assessing post-stroke behavior in mouse models of focal ischemia. J Cereb Blood Flow Metab. 33 (3), 330-338 (2013).
  14. Akay, T. Long-term measurement of muscle denervation and locomotor behavior in individual wild-type and ALS model mice. J Neurophysiol. 111 (3), 694-703 (2014).
  15. Taylor, T. N., Greene, J. G., Miller, G. W. Behavioral phenotyping of mouse models of Parkinson’s disease. Behav Brain Res. 211 (1), 1-10 (2010).
  16. Chen, K., et al. Differential Histopathological and Behavioral Outcomes Eight Weeks after Rat Spinal Cord Injury by Contusion, Dislocation, and Distraction Mechanisms. J Neurotrauma. 33 (18), 1667-1684 (2016).
  17. de Bruin, N. M., et al. Multiple rodent models and behavioral measures reveal unexpected responses to FTY720 and DMF in experimental autoimmune encephalomyelitis. Behav Brain Res. 300, 160-174 (2016).
  18. Steinman, L., Zamvil, S. S. How to successfully apply animal studies in experimental allergic encephalomyelitis to research on multiple sclerosis. Ann Neurol. 60 (1), 12-21 (2006).
  19. Emerson, M. R., Gallagher, R. J., Marquis, J. G., LeVine, S. M. Enhancing the ability of experimental autoimmune encephalomyelitis to serve as a more rigorous model of multiple sclerosis through refinement of the experimental design. Comp Med. 59 (2), 112-128 (2009).
  20. Bittner, S., Afzali, A. M., Wiendl, H., Meuth, S. G. Myelin oligodendrocyte glycoprotein (MOG35-55) induced experimental autoimmune encephalomyelitis (EAE) in C57BL/6 mice. J Vis Exp. (86), (2014).
  21. Beeton, C., Garcia, A., Chandy, K. G. Induction and clinical scoring of chronic-relapsing experimental autoimmune encephalomyelitis. J Vis Exp. (5), e224 (2007).
  22. Barthelmes, J., et al. Induction of Experimental Autoimmune Encephalomyelitis in Mice and Evaluation of the Disease-dependent Distribution of Immune Cells in Various Tissues. J Vis Exp. (111), (2016).
  23. Shaw, M. K., Zhao, X. Q., Tse, H. Y. Overcoming unresponsiveness in experimental autoimmune encephalomyelitis (EAE) resistant mouse strains by adoptive transfer and antigenic challenge. J Vis Exp. (62), e3778 (2012).
  24. Stromnes, I. M., Goverman, J. M. Passive induction of experimental allergic encephalomyelitis. Nat Protoc. 1 (4), 1952-1960 (2006).
  25. Stromnes, I. M., Goverman, J. M. Active induction of experimental allergic encephalomyelitis. Nat Protoc. 1 (4), 1810-1819 (2006).
  26. Fiander, M. D., Stifani, N., Nichols, M., Akay, T., Robertson, G. S. Kinematic gait parameters are highly sensitive measures of motor deficits and spinal cord injury in mice subjected to experimental autoimmune encephalomyelitis. Behav Brain Res. 317, 95-108 (2017).
  27. Jones, M. V., et al. Behavioral and pathological outcomes in MOG 35-55 experimental autoimmune encephalomyelitis. J Neuroimmunol. 199 (1-2), 83-93 (2008).
  28. van den Berg, R., Laman, J. D., van Meurs, M., Hintzen, R. Q., Hoogenraad, C. C. Rotarod motor performance and advanced spinal cord lesion image analysis refine assessment of neurodegeneration in experimental autoimmune encephalomyelitis. J Neurosci Methods. 262, 66-76 (2016).
  29. Sasaki, M., Lankford, K. L., Brown, R. J., Ruddle, N. H., Kocsis, J. D. Focal experimental autoimmune encephalomyelitis in the Lewis rat induced by immunization with myelin oligodendrocyte glycoprotein and intraspinal injection of vascular endothelial growth factor. Glia. 58 (13), 1523-1531 (2010).
  30. Merkler, D., Ernsting, T., Kerschensteiner, M., Bruck, W., Stadelmann, C. A new focal EAE model of cortical demyelination: multiple sclerosis-like lesions with rapid resolution of inflammation and extensive remyelination. Brain. 129 (Pt 8), 1972-1983 (2006).
  31. Franco-Pons, N., Torrente, M., Colomina, M. T., Vilella, E. Behavioral deficits in the cuprizone-induced murine model of demyelination/remyelination. Toxicol Lett. 169 (3), 205-213 (2007).
  32. Goldberg, N. R., Hampton, T., McCue, S., Kale, A., Meshul, C. K. Profiling changes in gait dynamics resulting from progressive 1-methyl-4-phenyl-1,2,3,6-tetrahydropyridine-induced nigrostriatal lesioning. J Neurosci Res. 89 (10), 1698-1706 (2011).

Play Video

Cite This Article
Fiander, M. D., Chedrawe, M. A., Lamport, A., Akay, T., Robertson, G. S. Sagittal Plane Kinematic Gait Analysis in C57BL/6 Mice Subjected to MOG35-55 Induced Experimental Autoimmune Encephalomyelitis. J. Vis. Exp. (129), e56032, doi:10.3791/56032 (2017).

View Video