Traditionell neurovetenskaplig forskning har ofta vänt sig förstå känselperceptionen genom att fokusera på de individuella sensoriska modaliteter. Men miljön består av ett brett spektrum av sensoriska ingångar som är integrerade i en enhetlig perceptuell syn på världen på ett till synes enkel sätt. Det faktum att vi existerar i en så rik multisensorisk miljö kräver att vi bättre förstå hur hjärnan kombinerar information över de olika sensoriska system. Behovet av denna förståelse förstärks ytterligare av det faktum att närvaron av flera bitar av sensorisk information resulterar ofta i betydande förbättringar i beteende och perception ^1-3. Till exempel, det finns en stor förbättring (upp till 15 dB i signal-till-brusförhållande) i förmågan att uppfatta tal i en bullrig miljö om observatören också kan se talarens läpprörelser ^4-7.

En av de viktigaste faktorerna sompåverkar hur de olika sensoriska ingångar kombineras och integreras är deras relativa tids närhet. Om två sensoriska signaler förekommer nära varandra i tiden, en tidsstruktur som föreslår gemensamt ursprung, de är mycket sannolikt att integreras, vilket framgår av förändringar i beteende och perception ^8-12. En av de mest kraftfulla experimentella verktyg för att undersöka effekterna av multisensorisk tidsstruktur på beteende- och perceptuella svar är samtidig dom (SJ) uppgifter ^13-16. I en sådan uppgift, är multisensorisk (t.ex. visuella och auditiva) stimuli paras vid olika stimulans debut asynchronies (SOA) som sträcker sig från objektivt samtidigt (dvs., En tidsmässig förskjutning av 0 ms) till mycket asynkron (t.ex. 400 ms). Deltagarna uppmanas att bedöma de stimuli som samtidigt eller inte via ett enkelt knapptryck. I en sådan uppgift, även när de visuella och auditiva stimuli presenteras på SOA 100 ms eller mer, ämnen rapporterar att paretvar samtidigt på en stor del av försöken. Fönstret tid där två ingångar kan uppstå och har en hög sannolikhet för att uppfattas som inträffar samtidigt kallas tids bindande fönstret (TBW) ^17-19.

Den TBW är en mycket etologiska konstruktion, eftersom den representerar de statistiska regelbunden av världen omkring oss ^19. "Fönstret" ger flexibilitet för specifikation av händelser med samma ursprung; en som möjliggör för stimuli som inträffar vid olika avstånd med olika utbredningstider (både fysisk och neurala) att fortfarande vara "bunden" till en annan. Men trots att TBW är en probabilistisk konstruktion, förändringar som expanderar (eller kontrakt) storleken på detta fönster kan ha kaskad och potentiellt skadliga effekter på uppfattningen ^20,21.

Autismspektrumstörning (ASD) är en neuroutvecklingsstörning som har klassiskt diagnostiserats on grunden för underskott i social kommunikation och förekomsten av begränsade intressen och repetitiva beteenden ^22. Dessutom, och som nyligen kodifierats i DSM-5, barn med ASD uppvisar ofta förändringar i sina svar på sensoriska stimuli. Snarare än att vara begränsad till en enda mening, dessa underskott omfattar ofta flera sinnen inklusive hörsel, känsel, balans, smak och syn. Tillsammans med en sådan "multisensorisk" presentation, individer med ASD uppvisar ofta brister i den temporala sfären. Sammantaget visar dessa observationer tyder på att multisensorisk tidsfunktion kan preferentiellt förändrad hos autism ^17,23-25. Även samstämmig med utsikt över förändrad sensorisk funktion i ASD, kan förändringar i multisensorisk tidsfunktion också vara ett viktigt bidrag till underskotten i social kommunikation i ASD, med tanke på vikten av snabb och korrekt bindning av multisensoriska stimuli för sociala och kommunikationsfunktioner. Ta som ettn exempel tal utbytet som beskrivs ovan där viktig information finns i både auditiv och visuell modaliteter. I själva verket har dessa uppgifter använts för att påvisa signifikanta skillnader i bredd multisensorisk TBW i högfungerande barn med autism ^26-28.

På grund av dess betydelse för normal perceptuell funktion, dess potentiella konsekvenser för högre ordningens processer såsom social kommunikation (och andra kognitiva förmågor) och dess kliniska relevans är ett batteri av uppgifter för att bedöma multisensorisk tidsfunktion hos barn med ASD beskrivs.