Summary

Genöverföring in vivo till Schwann-celler i gnagare ischiasnerven genom elektroporering

Published: September 08, 2016
doi:

Summary

Here, we present an in vivo technique for gene transfer to Schwann cells (SCs) in the rodent sciatic nerve. This simple technique is useful for investigating signaling mechanisms involved in the development and maintenance of myelinating SCs.

Abstract

The formation of the myelin sheath by Schwann cells (SCs) is essential for rapid conduction of nerve impulses along axons in the peripheral nervous system. SC-selective genetic manipulation in living animals is a powerful technique for studying the molecular and cellular mechanisms of SC myelination and demyelination in vivo. While knockout/knockin and transgenic mice are powerful tools for studying SC biology, these methods are costly and time consuming. Viral vector-mediated transgene introduction into the sciatic nerve is a simpler and less laborious method. However, viral methods have limitations, such as toxicity, transgene size constraints, and infectivity restricted to certain developmental stages. Here, we describe a new method that allows selective transfection of myelinating SCs in the rodent sciatic nerve using electroporation. By applying electric pulses to the sciatic nerve at the site of plasmid DNA injection, genes of interest can be easily silenced or overexpressed in SCs in both neonatal and more mature animals. Furthermore, this in vivo electroporation method allows for highly efficient simultaneous expression of multiple transgenes. Our novel technique should enable researchers to efficiently manipulate SC gene expression, and facilitate studies on SC development and function.

Introduction

The rapid transmission of sensory and motor information in the peripheral nervous system is permitted by the myelin sheath, which is formed by myelinating Schwann cells (SCs)1. Insulation of axons by the myelin sheath enables saltatory conduction, which increases the speed of nerve impulses. In disorders in which the development or maintenance of the myelin sheath is impaired, nerve conduction speed is reduced. This results in neuropathy involving motor and sensory dysfunction. Although there are many studies on the molecular mechanisms of myelination and demyelination in the peripheral nervous system, the roles of the numerous proteins involved in these processes remain unclear.

To study the molecular mechanisms of SC myelination/demyelination in vivo, genetic approaches have been used to modify gene expression in animals. A powerful approach is the use of knockout/knockin or transgenic animals. However, the generation of these animals is expensive and time consuming. For SC-specific gene manipulation, crossing floxed strains with Cre mice or other conditional gene expression methods are necessary. This again is laborious and time intensive. In recent years, a cutting-edge genetic technology, the CRISPR-Cas9 system, has made the generation of genetically modified mice much quicker (about 4 weeks)2,3, but this method is hindered by target sequence limitations, and suffers from off-target effects. As an alternative method, viral vector-mediated gene transfer is a faster and easier method of achieving gene transfer into SCs in vivo4-6. Indeed, the generation of viral vectors is less expensive, and takes a shorter time (within a few weeks), and gene manipulation of SCs can be achieved by simply injecting engineered viral vectors, such as adenoviral vectors, adeno-associated viral (AAV) vectors, and lentiviral vectors, into the sciatic nerve. Because these viral vectors have different characteristics, users have to choose the one best suited for their purpose. Adenoviral vectors infect axons and SCs in both young and mature sciatic nerves. In particular, adenoviral vectors have higher selectively for non-myelinating SCs than myelinating SCs. Adenoviruses can cause immune responses, and accordingly, immunodeficient strains should be used5. AAV vectors are currently the most widely used viral vectors, and allow in vivo gene transfer with lower toxicity7. AAV can transduce both axons and SCs by direct injection into the nerve fibers8,9. However, AAV-mediated protein expression usually requires 3 weeks or longer to reach maximum levels7,9. Therefore, it is difficult to analyze myelination, which actively progresses during the two week postnatal period. Lentiviral vectors have higher selectively for myelinating SCs than non-myelinating SCs, and do not have toxic effects on sciatic nerves. However, lentiviral vectors do not infect SCs in more mature nerves5, and therefore are unsuitable for analyzing events such as the demyelination process.

Electroporation is another faster and easier approach to achieve in vivo gene transfer. It has been reported that in vivo transfection of SCs can be achieved when electroporation is applied to transected rat sciatic nerves10. However, because this method requires nerve transection for gene delivery, the application is limited to the analysis of the damaged nerves. Here, we describe an alternative method that allows the delivery of transgenes into myelinating SCs in intact rat sciatic nerves using electroporation11. This method requires plasmid construction, which can usually be completed within a week. Then, by simply delivering electric pulses to the site on the sciatic nerve where the plasmid DNA was injected, highly selective transfection of myelinating SCs can be achieved in neonatal as well as in more mature animals. By electroporating multiple plasmids, simultaneous expression of a variety of genes can be easily achieved. The ability to simultaneous express multiple molecules, such as signaling proteins, short-hairpin RNAs (shRNAs) and functional probes, is crucial for investigating complex processes such as myelination and demyelination. The novel in vivo electroporation method described in this paper will be a powerful tool, allowing researchers to analyze the function of a multitude of molecules and their interactions in myelinating SCs.

Protocol

Användningen av råttor för forskning var i enlighet med de riktlinjer som fastställts av djurskyddskommittén The University of Tokyo. 1.Preparation av plasmid-DNA Generera DNA-plasmider för in vivo-elektroporering genom subkloning av cDNA eller shRNA sekvensen i en expressionsplasmid för däggdjursceller 12. Använd en cytomegalovirus omedelbar tidig förstärkare och kyckling β-aktin promotor fusion (CAG) promotor-driven plasmid 13 eftersom det ger en stark och stabil expression. För expression av shRNAs under kontroll av en CAG promotor, använd en mir30 baserat shRNA kassettsystem för subkloning av shRNA 14. Rena plasmid-DNA med en maxi-prep kit enligt tillverkarens instruktioner, och resuspendera DNA med HEPES-buffrad saltlösning (140 mM NaCl, 0,75 mM Na 2 HPO 4, 25 mM HEPES, pH 7,40). Justera koncentrationen av DNA till ≥4 mikrogram / l. <li> Förbereds plasmid-DNA-lösning till en koncentration av 4 | ig / | il, och lägga till en minimal mängd av snabb grönt färgämne (slutkoncentration av 0,01%) för att märka injektionsstället. När det krävs samtidig elektroporering av multipla plasmider, justera den totala koncentrationen av plasmid-DNA lösningen till 4 mikrogram / l. Obs: Den optimala sammansättningen av plasmid-DNA bör bestämmas i enlighet med den transfektionseffektiviteten av varje plasmid. 2. Sterilisering av kirurgiska instrument och saltlösning Autoklav kirurgiska instrument och 0,9% NaCl-lösning. 3. Beredning av glasmikropipett Dra glaspipetter med hjälp av en pipett avdragare. Skär spetsen på pipetten till en diameter av 30-50 pm. Använd följande parametrar: Värme, 600; Hastighet, 50; Tid, 75. 4. Djur Kirurgi, DNA-injektion och elektroporation Obs: En överbakgrund av detta steg beskrivs i figur 1. Även om förfarandet för råttungar beskrivs här, varvid förfarandet är också tillämpbar på mer mogna djur med användning av samma förfarande. Söva råttan med isofluran i induktionsrutan till dess att djuret blir orörliga genom justering av flödet av syre till 0,4 L / min och isofluran koncentrationen till 4% (vol / vol). Utför tå nypa för att bekräfta korrekt anesthetization. Sätt råttan på den förvärmda varmare under ett binokulärt mikroskop och underhålla anestesi genom att kontinuerligt administrera isofluran genom ansiktsmasken. Justera flödet av syre till 0,2 L / min och isofluran koncentrationen till 2% (vol / vol). Använd ögondroppar för att förhindra torrhet i ögonen om ögonen på djuret är öppna. Fäst benen med kirurgtejp. Rengör huden på bakre låret med povidon-jod, och göra ett snitt med en skalpell. Obs: Raka kirurgiska områden om de kirurgiska områden täcks med hluft. Exponera ischiasnerven genom att skapa en öppning mellan lårmuskeln och biceps femoris med synålar. Blöt nerv med 0,9% NaCl-lösning. Absorbera överflödigt vatten med luddfritt papper. Sätt foten av ett glas mikropipett på flexibel slang, och fyll tillräcklig mängd av DNA-lösning (åtminstone en mikroliter) i mikropipett genom att försiktigt aspirera. Lyft den exponerade nerven genom att försiktigt dra den bortre sidan av nerven med hjälp av en nål. Obs: Använd inte spänning till nerven för att minimera mekanisk påfrestning. För in glasmikropipett in i den distalt ställe på nerven, och injicera DNA-lösningen genom att anbringa tryck (dvs genom att blåsa in i den öppna änden av det flexibla röret). Injicera DNA-lösning tills nerven visas grönt (1 pl maximum). Eftersom ofta införandet av mikropipett kan skada nerven, inte sätta mikropipett mer än två gånger. Placera en TWEEzer-typ platinaelektrod ca 1-2 mm från nerven. Fylla gapet mellan elektroden och nerven med 0,9% NaCl-lösning. Obs: Håll inte nerven med elektroden för att undvika mekanisk påfrestning på nerven. Applicera elektriska pulser till injektionsstället med hjälp av en elektroporator med elektroden. Efter den första pulsen set, invertera elektroden och tillämpa en annan puls set. Använd följande parametrar: spänning, 50 V; pulslängd, 5 ms; pulsintervall, 100 ms; pulstalet, 4 gånger. Rengör elektroporation stället med 0,9% NaCl-lösning. Upprepa steg från 4,4 till 4,11 på den kontraischiasnerven. 5. Post-elektroporering Stäng snitt med cyanoakrylatlim. Efter torkning av limmet, rengöra såret med povidon-jod. Släpp valp från ansiktsmasken. Värm valpen på en varmare åtminstone en timme för att göra det möjligt att återhämta sig helt från anestesi. Do inte lämna valpen utan uppsikt tills den har återfått tillräckligt medvetandet. Efter återhämtning från anestesi tillbaka valpen till moder råtta. Inte tillbaka valpen tills återhämtat sig helt. 6. Post-kirurgi Hus råttungar i buren tills genomför försöken 11 (se exempel i Figur 3). Administrera karprofen (5 mg / kg, ip), ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt läkemedel, eller buprenorfin (0,1 mg / kg, se), ett opioidanalgetikum, om så erfordras. Obs: Om råttunge inte växer bra eller inflammation observeras runt operationsstället, utesluter djur från experimenten.

Representative Results

Ett exempel på en ischiasnerven transfekterad med rött fluorescerande protein (RFP) -uttryckande plasmid visas i figur 2A. Celler som visar bipolär morfologi, ett kännetecken för SC, var glest transfekterades med RFP. Ingen RFP fluorescens detekterades i axoner. Vi finner oftast ~ 100 transfekterade kaster i varje nerv. Denna transfektion effektivitet verkar liknar in vivo SC infektionseffektivitet med hjälp av lentivirala vektorer 4. Immunfärgning experiment visade att de flesta (~ 96%) RFP-positiva celler vid P7 co-märkt för S100, en SC-markör (figur 2B), och 91% av RFP-positiva celler vid P14 co-märkt MBP, ett myeliniserande SC markör (Figur 2C), vilket tyder på att genöverföring genom elektroporering är mycket selektiv för myeliniserande SC. Införande av flera gener i SCS <em> in vivo kommer att vara till stor nytta för att undersöka mekanismerna för myelinisering / demyelinisering. En stor fördel med den vivo elektroporeringsmetoden i som beskrivs här är förmågan att överföra flera gener med ett enkelt förfarande. Figur 2D visar en representativ bild av en ischiasnerv transfekterades med en blandning av GFP och RFP-uttryckande plasmider med användning av in vivo-elektroporering. Ca 97% av SCS var GFP och RFP dubbel positiv, vilket tyder på att effektiv leverans av multipla gener kan åstadkommas genom att helt enkelt electroporating blandningar av flera plasmider. Hos gnagare, myelination initierar kring födelse, ökar dramatiskt under de första två veckorna efter födelsen, och sedan gradvis minskar. Genom genetiskt manipulera SCS under dessa utvecklingstidsfönster, mekanismerna bakom dessa olika stadier av myeline kan klargöras. Lentivirusvektorer är ett bra verktyg för ennalyzing myelination, särskilt eftersom de har minimal toxicitet, men lentivirus endast infektera neonatal ischiasnerver 5,6. I jämförelse, fungerar elektroporering-medierad genöverföring väl när transfektion sker på P3 (Figur 2E, överst) eller på P14 (Figur 2E, nederst). Tillämpningarna av romanen in vivo elektroporering metod beskrivs här. Figur 3A visar ljusmikroskopiska bilder av GFP-uttryck myeliniserande SC på olika utvecklingsstadier (P7, P14, P21 och P31). Genom ljus mikroskopisk analys, förändringar i morfologiska parametrar, såsom längd och diameter, kan bedömas. Observera att dessa parametrar har liknande värden jämfört med intakt råtta perifera nerver 15,16, vilket tyder på att de electroporated nerverna utvecklas utan betydande skadliga effekter. Figur 3B visar en elektronmikroskopbild av LacZ-expressing myeliniserande SC. I det här fallet var LacZ användes som ett uttryck markör. β-galaktosidas färgning med hjälp av Bluo-gal, en etanol-olösligt substrat, möjliggör analys av myelin struktur transfekterade kaster med elektronmikroskopi 11,17. I dessa experiment kan undersökas roll signalmolekyler genom att tysta eller utöka deras uttryck, varigenom analys av bortfall av funktion eller vinna-of-funktion effekter. Utöver analysen av fast vävnad, kan in vivo elektroporering genöverföring tillämpas också att leva avbildning experiment. Till exempel visar figur 3C en myeliniserande SC samuttrycker G-GECO1.1 18, ett grönt fluorescerande cytosoliskt 2+ indikator Ca, och R-GECO1mt 19, en röd fluorescerande mitokondriell 2+ indikator Ca. Genom att uttrycka dessa indikatorer, identifierade vi en signalväg som kontrollerar cytosoliska och mitokondriella Ca2 + koncentrationer i myeliniserande kaster . Sålunda kan föreliggande metod användas för att studera en mängd olika signaleringsmekanismer, i synnerhet när genetiskt kodade fluorescerande prober finns tillgängliga för att detektera signalerna av intresse. Figur 1:. Skiss över v vivo elektroporering metod Först ischiasnerven hos sövd råtta utsatt. För det andra, är plasmid-DNA injiceras i ischiasnerven. Tredje, elektriska pulserna avges till injektionsstället genom den pincett formad elektrod. Slutligen är såret försluts med lim. Denna procedur kan upprepas på den kontralaterala nerven. Klicka här för att se en större version av denna siffra. "> Figur 2: representativa resultat på Transfekterade ischiasnerver (A) En representant bild av en transfekterad ischiasnerven.. Nerven transfekterades med RFP-uttryckande plasmiden vid P3 och fixerad vid P7. (B) En representant bild av en RFP-transfekterad cell vid P7 visar samlokalisering med S100, en SC markör. (C) En representativ bild av en RFP-transfekterade ischiasnerven vid P14 visar samlokalisering med MBP, en myeliniserande SC markör. (D) En representativ bild av en ischiasnerven samtransfekteras med GFP och RFP-uttryckande plasmider. Transfekterade SC uttryckte samtidigt GFP och RFP. (E) En bild av myeliniserande SC på P31 transfekterade på P3, när myelination börjar (överst), och en bild av myeliniserande SC på P31 transfekterades vid P14, när de flesta stora axoner blir myeliniserade (botten), vilket tyder på att transfvsnitt av myeliniserande SC kan uppnås inte bara i neonatala nerver, men även i mer mogna nerver. Skalstrecken = 200 ^ m (A); 50 | j, m (BE). Denna siffra ändrades från våra tidigare publikation 11. Klicka här för att se en större version av denna siffra. Figur 3: Tillämpning av in vivo Elektroporation (A) En lätt mikroskopisk analys av utvecklingen av myeliniserande SC.. Ischias nerver elektro med GFP-uttryckande plasmiden vid P3 och fixerades vid olika utvecklingsstadier (P7, P14, P21 och P31). Representativa bilder av GFP-positiva SCS visas till vänster. Den genomsnittliga längden och diametern är sammanfattade som medel ± SEM (n = 30-47 från 3 nerver) till höger. Längden och diametern på myeliniserande SCS ökar när utvecklingen fortskrider. (B) En elektronmikroskopisk bild av en ischiasnerv transfekterad med en plasmid som kodar för LacZ. En transfekterad SC (vitt asterisk, vänster) var fint märkt med fällningar av β-galaktosidas reaktionsprodukten. (C) En bild av en SC samtransfekterades med G-GECO1.1, ett grönt fluorescerande cytosoliskt 2+ indikator Ca, och R-GECO1mt, en röd fluorescerande mitokondriell 2+ indikator Ca. Regionerna inom de vita streckade rektanglar visas förstorade i panelerna till höger. Skalstrecken = 50 | am (A och C); 1 | j, m (B). Denna siffra ändrades från våra tidigare publikation 11. Klicka här för att se en större version av denna siffra.

Discussion

In this paper, we describe a simple and efficient method that allows in vivo gene transfer to myelinating SCs in the rat sciatic nerve using electroporation. This method allows highly selective gene expression in myelinating SCs by simply applying electric pulses to the plasmid DNA-injected sciatic nerve. Because the molecular mechanisms of myelination and demyelination in the peripheral nervous system remain unclear, the present in vivo electroporation method will be a powerful tool to clarify the roles of multiple genes of interest in living animals.

A critical requirement of this method is to keep damage to the nerve during surgery to a minimal level. Should surgical damage cause excessive inflammation, the sciatic nerve may degenerate. To avoid this, one must conduct surgery with extreme care, so as to not damage the blood vessels around the nerve. Mechanical stress to the nerve during the surgery can also be a cause of nerve damage. To minimize mechanical stress, lifting the exposed nerve should be done as gently as possible, and the tweezer-type electrode should be placed close to the nerve without contact. Furthermore, electrical pulses that are too strong can cause undesirable large leg movement, which leads to mechanical stress, or can burn the nerve. If significant damages are observed in the nerves, we recommend reducing the electrical pulse intensities or placing the electrode further away from the nerve.

In our present protocol, CAG promoter-driven plasmids were used as expression vectors. CAG promoter-driven plasmids allow high levels of gene expression in myelinating SCs in vivo. We also have tried a CMV promoter, another widely used universal promoter for mammalian gene expression, but expression of the gene product was very weak. This is consistent with previous results, in which electroporation-mediated transfection was conducted in the embryonic brain20. Therefore, we recommend using CAG promoter-driven plasmids for the in vivo electroporation method.

Because axonal signaling is a key factor in myelination/demyelination21, gene modification in neurons is also important. However, delivery of transgenes using our in vivo electroporation method is limited to SCs. It has been reported that gene delivery into sciatic nerve axons can be achieved when in vivo electroporation is applied to dorsal root ganglion (DRG) neurons in adult rats22. This suggests that delivery of plasmid DNA to the cell body is likely to be critical for in vivo transfection of peripheral axons. Thus, to examine the involvement of axonal molecules in myelination/demyelination, researchers should use neuron-specific genetic methods such as genetically modified animals, neuron-specific viral vectors, or in vivo electroporation to DRG neurons.

Compared with current methods, such as the generation of genetically modified animal lines23 and delivery of transgenes by viral vectors4-6, gene modification of SCs by in vivo electroporation is simpler. This method only requires several days for plasmid DNA construction and one day for electroporation surgery. Plasmid DNA construction does not require a biohazard room that is usually essential for viral vector handling. In addition, one of the advantages of the electroporation method is the capacity for simultaneous expression of multiple gene products using a simple protocol. Our novel technique will be useful for analyzing the interaction of a variety of signaling molecules involved in myelination and demyelination. In particular, by permitting the cotransfection of a number of different intracellular fluorescent probes, our method should be a powerful tool for investigating intracellular signaling dynamics in SCs using live imaging experiments.

Offenlegungen

The authors have nothing to disclose.

Acknowledgements

This work was supported by grants from the Ministry of Education, Culture, Sports, Science and Technology to M.I. (21229004 and 25221304).

Materials

Genopure Plasmid Maxi Kit Roche 03 143 422 001 Plasmid DNA purification kit
Fast Green CFC WAKO 069-00032 Dye for DNA injection
GC 150T-10 HARVARD APPARATUS 30-0062 Glass capillary
Suction tubing Drummond 05-2000-00 Suction tubing for micro injection
MODEL P-97 SUTTER INSTRUMENT CO. Micropipette puller
CUY21 Single Cell BEX Electroporator CUY21 Single Cell Pulse generator
Electric warmer KODEN CAH-6A Warmer during the surgery
Isofluolane Mylan 1119701G1076 Anesthetic

Referenzen

  1. Nave, K. A., Werner, H. B. Myelination of the nervous system: mechanisms and functions. Annu Rev Cell Dev Biol. 30, 503-533 (2014).
  2. Wang, H., et al. One-step generation of mice carrying mutations in multiple genes by CRISPR/Cas-mediated genome engineering. Cell. 153, 910-918 (2013).
  3. Yang, H., Wang, H., Jaenisch, R. Generating genetically modified mice using CRISPR/Cas-mediated genome engineering. Nat Protoc. 9, 1956-1968 (2014).
  4. Cotter, L., et al. Dlg1-PTEN interaction regulates myelin thickness to prevent damaging peripheral nerve overmyelination. Science. 328, 1415-1418 (2010).
  5. Gonzalez, S., Fernando, R. N., Perrin-Tricaud, C., Tricaud, N. In vivo introduction of transgenes into mouse sciatic nerve cells in situ using viral vectors. Nat Protoc. 9, 1160-1169 (2014).
  6. Ozcelik, M., et al. Pals1 is a major regulator of the epithelial-like polarization and the extension of the myelin sheath in peripheral nerves. J Neurosci. 30, 4120-4131 (2010).
  7. Daya, S., Berns, K. I. Gene therapy using adeno-associated virus vectors. Clin Microbiol Rev. 21, 583-593 (2008).
  8. Glatzel, M., et al. Adenoviral and adeno-associated viral transfer of genes to the peripheral nervous system. Proc Natl Acad Sci U S A. 97, 442-447 (2000).
  9. Homs, J., et al. Schwann cell targeting via intrasciatic injection of AAV8 as gene therapy strategy for peripheral nerve regeneration. Gene Ther. 18, 622-630 (2011).
  10. Aspalter, M., et al. Modification of Schwann cell gene expression by electroporation in vivo. J Neurosci Methods. 176, 96-103 (2009).
  11. Ino, D., et al. Neuronal Regulation of Schwann Cell Mitochondrial Ca(2+) Signaling during Myelination. Cell Rep. 12, 1951-1959 (2015).
  12. Struhl, K. Chapter 3; Subcloning of DNA fragments. Curr Protoc Mol Biol. , Unit3 16 (2001).
  13. Niwa, H., Yamamura, K., Miyazaki, J. Efficient selection for high-expression transfectants with a novel eukaryotic vector. Gene. 108, 193-199 (1991).
  14. Chang, K., Elledge, S. J., Hannon, G. J. Lessons from Nature: microRNA-based shRNA libraries. Nat Methods. 3, 707-714 (2006).
  15. Schlaepfer, W. W., Myers, F. K. Relationship of myelin internode elongation and growth in the rat sural nerve. J Comp Neurol. 147, 255-266 (1973).
  16. Webster, H. D. The geometry of peripheral myelin sheaths during their formation and growth in rat sciatic nerves. J Cell Biol. 48, 348-367 (1971).
  17. Weis, J., Fine, S. M., David, C., Savarirayan, S., Sanes, J. R. Integration site-dependent expression of a transgene reveals specialized features of cells associated with neuromuscular junctions. J Cell Biol. 113, 1385-1397 (1991).
  18. Zhao, Y., et al. An expanded palette of genetically encoded Ca(2)(+) indicators. Science. 333 (2), 1888-1891 (2011).
  19. Suzuki, J., et al. Imaging intraorganellar Ca2+ at subcellular resolution using CEPIA. Nat Commun. 5, 4153 (2014).
  20. Tabata, H., Nakajima, K. Labeling embryonic mouse central nervous system cells by in utero electroporation. Dev Growth Differ. 50, 507-511 (2008).
  21. Taveggia, C., Feltri, M. L., Wrabetz, L. Signals to promote myelin formation and repair. Nat Rev Neurol. 6, 276-287 (2010).
  22. Saijilafu, E. M., Hur, F. Q., Zhou, Genetic dissection of axon regeneration via in vivo electroporation of adult mouse sensory neurons. Nat Commun. 2, 543 (2011).
  23. Tanaka, Y., Hirokawa, N. Mouse models of Charcot-Marie-Tooth disease. Trends Genet. 18, S39-S44 (2002).

Play Video

Diesen Artikel zitieren
Ino, D., Iino, M. In Vivo Gene Transfer to Schwann Cells in the Rodent Sciatic Nerve by Electroporation. J. Vis. Exp. (115), e54567, doi:10.3791/54567 (2016).

View Video